Tursidan

Träna utomhus är inte så dumt det heller!

Innehåll

Alla bilder på sidan är tagna eller framställda av T. Edeskär om inget annat anges. Innehållet är upphovsrättsskyddat.

Motion och träning

Inledning

Motion är nödvändigt för alla - speciellt som man är en kontorsråtta som jag. Tränar gör jag helst utomhus och väljer aktivitet efter säsong. Tyngdpunkten under året ligger på löpning, landsvägscykling och längdskidor. För att upprätthålla en någorlunda rimlig träningsnivå så brukar jag delta i några motionslopp varje år. De fungerar som morot ser till att träningen kommer igång under mellansäsongerna när det är dags att byta gren och man känner sig som sämst.

Det brukar kallas för multisport när ma tränar/tävlar ute i naturen och växlar mellan olika grenar. Jag skulle nog inte kalla mig för multisportare men jag gillar att träna där det är vackert och gärna under lite längre tid. Att skejta är ett exempel där den längsta turen hittills har gått mellan Abisko-Nikkaloukta på en dag. Upplevelsen att ta sig fram snabbt i naturen är inte densamma som när man vanligen turar. Den har ett eget värde i sig.

Träningsrundor i Luleå

Ormberget

Ormberget erbjuder fina skidspår på vintern och bra löpning på sommaren. De egentliga spåren har följande distanser: 1,6 km, 2,6 km, 5,4 km, 7,4 km och 10 km. Det är gott om andra stigar vägar och anslutningsspår så träningsdistanserna kan kombineras i det oändliga. Utöver Själva spåren så finns det iordningsställda grillplatser, en mindre slalombacke och en fast orienteringsbana (sommartid). Orienteringsbanan utnyttjar man genom att köp "Naturpasset" på tex apoteket i Luleå och lägger upp sina banor själv.

Cykelrundor (landsvägscykling)

Bra belagda vägar utan mitträcke är det inte så gott om, tyvärr. Mitträckena på E4:an må vara bra för trafiksäkerheten för bilister men avskräcker mig från att cykla där. Det blir för trångt. I väntan på att jag har ritat upp kartor med träningsrundor som jag kör så kan du ta en titt på Luleå CKs hemsida under "Träning". De rundor som står där överensstämmer (av naturliga skäl) i stort sett med mina.

Stadsmaran

Stadsmaran är Luleås stora löpfest i slutet av maj och arrangeras av STIL (Studentidrotten i Luleå) och är egentligen ett samlingsnamn för flera lopp. Vad de olika loppen heter beror på vem som för tillfälligt sponsrar dem. Löpdistanserna är halvmaraton, 10 km, 6 km, barnlopp (2-3,5 km) och två inlineslopp på ungefär 20 och 10 km.

Jag brukar springa halvmaran om jag är i Luleå den helgen. För mig ligger loppet alldeles för tidigt träningsmässigt. Jag springer inte aktivt på vintern utan åker skidor. Och efter skidåkningen ska löpningen samsas med cyklingen. Jag ser det mest som ett rejält långpass med service. Och hoppas på att vinna något på utlottningen av startnummer efteråt.

Efter målgång i 2006 års upplaga av Stadsmaran - i år under namnet F21 halvmaraton. Foto P. Niva.

Stadsmaran har en egen hemsida: Stadsmaran.

Artic Race

Artic race (det stavas faktiskt så!)är ett cykellopp med utgångspunkt i Avan som arrangeras av Luleå CK i slutet av maj. Det finsn två distanser: Stora Artic Rundan på 90 km och Lilla Artic rundan på 40 km. Loppet går på fina vägar (med våra mått mätt) och rekomenders starkt.

Mer information finns på Luleå CKs hemsida under "tävlingar".

Bothnialoppet

Den 11 mars i år (2007) går Bothnialoppet för första gången. Det är ett skridskolopp mellan Luleå och Piteå, drygt 5 mil långt. Jag har anmält mig och lägger ut några kommentarer efter det att jag har åkt. Mer information finns på loppets hemsida.

Bothnialoppets sträckning. Kartan är hämtad från loppets hemsida.

Längdskidor

Utöver Ormberget så finns det spår även på Bergnäset, i Måttsund, Gammelstad (Mattisberget) och i Rutvik. Det är väl tänkt att det ska vara spår på Mjölkuddsberget (2,2 km elljusspår) också men det promenaeras för mycket i de spåren för att de ska vara värda att åka i. Varje år försöker jag åka även i grannkommunerna. Paglaområdet i Boden är en klar favorit med varierade spår och ett 15 km elljusspår. Pagla är också perfekt för barnfamiljer med pulkbackar och en servering i värmestugan. Kalix bjuder också på fina spår av mycket hög klass även om de är lite för korta kring Djuptjärnsområdet. Bäst är skogsspåren "Metträsk-" och "Storträskrundan". De erbjuder 15 km härlig klassisk åkning på ett smalt spår genom skogen och är en riktigt fin naturupplevelse. Har man tur har OK Vargen sin stuga öppen serverar våfflor. Det har även funnits spår på Kalixälven runt bla Vassholmen där man också kan fika. I Haparanda så ligger skidspåren i Riekkola. Ett klassiskt spår utgår också från centrum på älven ut mot skärgården och har en avstickare till de riktiga spåren.

Att ha koll på temperaturen är viktigt för en skidåkare och då framförallt om den hålller på att förändra sig. Det har sina sidor att starta ett pass på Ormberget när det är ca 10 grader kallt och skuta när det är -25 istället. Eller för val av valla förstås. Den länk jag använder inför skidpassen är:

Un-X vädersida

Rullskidor

Lite rullskidor (klassiskt) blir det också under barmarksperioden. Jag har inte riktigt fastnat för denna träningsform än. En orsak är den dåliga beläggningen på vägarna. Det händer att man fastnar med stommen på tjälskotten titt som tätt och den grova beläggningen är trögrullad och orsakar vibrationer som tröttar ut benen (jmfr riktig skidåkning). Lite väl ofta har jag också knäckt stavspetsar i beläggningssprickor. Tyvärr har jag haft svårt att hålla i rullskidåkningen ända fram till snöperioden. När det börjar sandas och det blir halt har jag lagt ner. Då blir det en månads uppehåll i stakningen till snöperioden.

Lite nybörjar tips för rullskidor:

  • Ha inte för trögrullande hjul som nybörjare. Det blir för tungt och du tappar lätt sugen.
  • Var noga med att bindningarna är rätt monterade. Om skidan drar på helt plan underlag åt samma håll oavsett vilken fot skidan sitter på så är bindningen felmonterad. Det är vanligare än man tror.
  • Byt plats på skidorna efter varje halvtimmes åkning så förlängs livet på skidorna.
  • Håll stavspetsarna vassa. De är av hårdmetall och kräver sliputrustnign efter detta. Jag använder min Dremel och en diamantsliptrissa för slipning av mina spetsar.
  • Använd hjälm.
  • Ta det försiktig i utförsbackar. Rullskidor är relativt svårkontrollerade i jämförelse med t.ex. rullskridskor.
  • Börja med dubbelstakning tills du hittar balansen. När du går vidare till att diagonala så är det lättast att börja i motlut.
  • En svensk klassiker

    Det är kanske inte så konstigt att det blivit en svensk klassiker med tanke på att jag normalt har de flesta delarna som träning redan. Jag har tävlingssimmat ett tag i min ungdom också. Anledningen till att det inte blivit fler klassiker (än) är priset och tiden. Bor man i Luleå är det långt till loppen och det ökar kostnaderna. Med resor och boende går en klassiker på ca 20000 kr om man inte räknar in skidor, cyklar, kläder och skor. Tiden är också ett bekymmer eftersom man blir låst stora delar av året och träningsförhållandena harmoniserar inte så bra med loppen. Men det ska tilläggas att även om det är dyrt och tar tid så är det roligt. Alla bör åtminsone en gång få uppleva den cirkusen. Jag återkommer senare i livet. Nedan skriver jag kort om mina intryck från de ingående loppen.

    Vasaloppet

    Vasaloppet har jag åkt några gånger nu. Det är kanske det trevligaste loppen av de alla i en klassiker. Nackdelen med Vasaloppet för oss i norr är att det ligger alldeles för tidigt. Träningen sker under den kalla perioden och är inte alltid njutbar. Vasaloppet är också amatörernas högtid. Jag tror inte att det finns något annat lopp i klassikern där deltagare ställer upp utan att ens ha provat tävlingsformen. Den hysteriska marknaden som pågår runt loppet i tälten och kring vallabodarna är också en höjdpunkt. Ingen summa är för hög kvällen innan för att underlätta loppet.

    Vätternrundan

    Vätternrundan är det lopp som tillsammans med Vasaloppet som jag tycker tillhör höjdpunkterna i klassikern. 30 mil på cykel är långt men det är fantastiskt när man känner att det går vägen. Att cykla i försommaren runt Vättern är också i sig en fantastisk naturupplevelse.

    Vansbrosimmet

    Vansbrosimmet är lite speciellt. Det är rätt kallt och går över på ca 1 h. Nedströms simmas det på bredfront men när man vänder upp mot Österdalälven så bildas det en kö längs kanten för att slippa att simma i mer motsröm än nödvändigt. Och här upphör den samhörighetsskänsla som man annars hittar i klassikerloppen. Grinig skulle jag vilja kalla stämningen. Jag simmade i ett ytterspår istället och bestämde mig för att enbart simma Vansbrosimemt igen när det är dags för nästa klassiker.

    Lidingöloppet

    Lidingöloppet är inte så tungt som somliga säger. Den som tränar på Ormbergets milspår har haft det tyngre än vad det blir på Lidingöloppet inklusive Abborrbacken. Jag tror att ryktet om Lidingöloppet härrör från asfaltslöpare som blir överraskade av att det finns brantare backar än Vägverkets normer stipulerar. Lidingöloppet är rätt trevligt men det är en bit att åka jämfört med andra löputmaningar i terrängen som Bamm och Dunderdygnet. En skopa ovett bör arrangören ha för att de kan snackas omkull i seedningen. Jag sprang om huvuddelen av löparskaran när jag startade sist samtidigt som löpare jag känner snackade upp sig några startled och fick sluttider på över timmen sämre än jag. Det är bättre ordning i Vasaloppet.

    Copyright © T. Edeskär 2006. Materialet för inte användas för annat än privat bruk utan upphovsrätttsinnehavarens tillåtelse.